Häromdagen kom det en kommentar på en två år gammal text [2]:
"Rädsla eller kärlek vet jag inte, men du verkar helt klart galen. Det skriker paranoia om din sida. Sök hjälp! Jag menar det inte som en förolämpning." [1]
Det var en påminnelse om hur traumatiskt uppvaknandet är för dem som just nu vaknar. Som någon formulerat, bara för att du är paranoid så betyder det inte att de inte är ute efter dig. Jag känner mig inte övertygad om att den ordinarie psykvården är kompetent att hantera plötslig klarsyn, och har därför affärsidén att tillhandahålla såväl känslomässigt stöd som bekräftelse till människor som (liksom jag själv gjorde för några år sedan) genomskådar kulisserna [3].
Läs gärna även mina reflektioner i den två år gamla tråden, efter kommentaren ovan. [4, 5, 6, 7]
Noter:
1. "
#8", "John", 2010-05-27 23:17.
2. "
Rädsla eller kärlek?", 2008-04-27.
3. "
Leif Erlingssons holistiska detektivbyrå".
4. "
#8.1", Leif Erlingsson, 2010-05-28 11:03.
5. "
#8.2", Leif Erlingsson, 2010-05-29 09:12.
6. "
#9.1", Leif Erlingsson, 2010-05-28 21:02.
7. "
#9.2", Leif Erlingsson, 2010-05-29 09:53.
Leif Erlingsson
2010-05-30 08:10