Sanningen nuförtiden döljs i information, till skillnad mot förr, när den hölls hemlig. I
kommentarerna till mitt förra bloggämne förekommer tankar av Neil Postman ur "Roa oss själva till döds" om Orwell vs. Huxley. Orwell oroade sig för att böcker skulle förbjudas. Huxley insåg - korrekt - att det inte finns någon anledning för dem som har något att dölja att förbjuda böcker. (Eller som i dag, Internet.) För som Huxley kommenterade så bortser vi som vaktar mot tyranniet gärna från människans nästan oändliga aptit på distraktioner.
Även vi som försöker fokusera på faran distraheras lätt av det mindre viktiga. Det finns desinformatörer som sprider halvsanningar av alla sorter, men ofta nog är det "våra egna" som bara tappar fokus. Då är det bra att gå tillbaka till kärnfrågorna: Vem tjänar på det, o.s.v.? Den som tjänar på "det" ligger ofta bakom "det". Eftersom terrorbluffen möjliggjort så väldigt stora förändringar ("kriget mot terrorn", inskränkningar i alla människors fri- och rättigheter, att nästan hälften av amerikanerna i USA tycker att tortyr kan vara motiverat - och säkert att också många många svenskar tycker detta, mer islamofobi, mer överseende med inskränkningar i vår integritet och med rättsövergrepp, etc) och eftersom media
fortfarande är knäpptysta om det
oerhört kraftfulla ifrågasättandet av den officiella verkligheten som en stor mängd såväl auktoriteter som vanliga människor ger uttryck för, så menar jag att man - likt den antike senatorn som genom envis upprepning till sist fick sin vilja igenom - måste envisas med att föra upp detta ämne på bordet ända tills det har kommit in i medvetenheten att det handlar om ett gigantiskt bedrägeri och förräderi av en elit i syfte att påverka världen att agera i enlighet med denna elits intressen snarare än med samhällets och världens.
Vi ska givetvis inte distraheras att begrava oss i detaljer. Som med Palmemords-nedtystningen, det är känt att sanningen är nedtystad. Motiven är sannolikt kopplade till samma elitintressen. Men exakt hur mordet gick till är fullständigt ointressant. Det svåra är att se skogen, men att inte låta sig förvirras av träden. För lyckas vi inte, ja, då är sanningen förvisso dold i information.
Andra bloggar om: media