Saturday, September 30. 2006
av Jan-Olof Rönn
2006-09-27
Jag har tittat/lyssnat på Blairs och nu Clintons tal på Labours kongress. De är skickliga talare, mycket skickliga, och publiken applåderar villigt på de rätta ställena. De berömmer sig själva och varandra för sina insatser. Clinton säger att han uppskattar Blair för hans insatser för "peace, progress och social justice". Samme Clinton lät under en 12-månadersperiod omkring 1999 bomba fyra länders civila; Sudan (medicinfabrik), Afghanistan, fd Jugoslavien och Irak. Om den internationella krigsförbrytardomstolen verkligen ville ta fast krigsförbrytare behöver den bara hämta dem på kongressen. Klusterbomberna, som konstruerats för att likna läskedrycksburkar, ligger som planerat odetonerade kvar för att aktiveras vid beröring. Barn tycker om läskedrycker. Det upparbetade uranet kommer att vara aktivt och generera cancer i flera generationer.
"Peace, progress och social justice"?
Har jag fastnat i en mardröm?
Jag kan inte låta bli att jämföra med 1930-talet.
En av 1930-talets skickligaste talare, krigsförbrytare som Blair och Clinton, rönte en liknande uppskattning av sin publik. Jag tänker på Hitler som, på samma sätt som Blair och Clinton, bombade främmande länder/städer. Han var uppskattad av sin tids medier och anhängare. Sverige spelade landskamp i fotboll mot Tyskland i Stockholm 1941 (efter ockupationen av Danmark och Norge) och på läktaren satt Per-Albin och Kungen. Svenska officerare reste till Berlin och gratulerade Hitler på hans femtioårsdag under brinnande krig (före Stalingrad naturligtvis.) De svenska medierna och politiker ville att vi skulle gå med i kriget på Hitlers sida. På samma sätt som vissa svenska politiker och ledarskribenter nu vill att vi skall gå med i NATO och bomba andra länder.
Göran P och våra dagars medier talar uppskattande om samme Blair, som medverkat till splitterbombning av Kosovo och sanktioner som bidragit till minst 500 000 barns för tidiga död i Irak.
"Progress?" "Social justice?" "Peace?"
Att det överhuvudtaget går att säga detta på en kongress med aktiva och medvetna (social)demokrater och få applåder är mardrömslikt. Vi ser på journalfilmer hur Hitler efter sina bombningar, koncentrationsläger och krigsförbrytelser fick lyssnarnas uppskattning och vi, åtminstone jag, förvånas över hur aningslösa och lurade de var.
Hitler fick beröm för att han byggde motorvägar och minskade arbetslösheten, Mussolini fick tågen att gå i tid och Blair, enligt Clinton, har fått med England i globaliseringen och gjort landet till en världsmakt att räkna med igen. Motorvägar, tågtidtabeller och "strukturförändringar"/välstånd(?) uppväger alla krigsförbrytelserna.(?)
Ibland har jag svårt att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk i en vansinnig värld.
Jag kan väl inte vara ensam om det?
Jan-Olof Rönn
2006-09-27
TYSTNAD PLUS TORTYR ÄR DELAKTIGHET
|