av Leif Erlingsson
2007-05-04

Efter 500 år av europeisk erövring återerövrar nu latinamerika sitt oberoende.  De fattigaste tar kommando över sina liv.  Människor frågar sällan "vad kan jag göra?"  De vet vad de måste göra.  Detta säger Pablo Navarrete, citerande Noam Chomsky, och John Pilger i en intervju om John Pilgers nya film The War on Democracy.

I den omtalade filmen visas, berättas det, hur det länge förts krig mot demokratin, bakom en falsk fasad avsedd att förvända intellekten och moralen hos oss alla.  Och hoppet är alltså att de vanliga människorna i latinamerika nu tar kommando över sina liv, vet vad som måste göras, och gör det!

Här hemma är vi ännu förlamade.  Ska vi också behöva utsättas för ett århundrade av terror, för att vi ska vakna?  Pilger anser att journalister bör vara vaktposter mot glömskan, att vanligt folks kamp mot makten är minnets kamp mot glömskan.  (Makt = glömska?)  Något säger mig dock att ett moraliskt uppvaknande här hemma är nära, inom något år.  Nämligen att det självgoda tjattret tystnat på de flesta mailinglistor jag är på.  Och jag har fått samma signal från andra, som jag stämt av med.  Det finns säkert många forum där tjattret fortfarande pågår, men om det tystnat på så många håll som jag nu upplever, då är det en signal att människor förstått att invanda referenser inte längre gäller, och att de håller på att re-orientera sig i tillvaron.  Du tystnar, medan du re-orienterar dig.  Det har jag gjort, i mina värsta re-orienteringsfaser.  Tycks som många kan befinna sig i riktigt omfattande om-lärning.  Det ska bli mycket intressant att se hur det allmänna medvetandet ser ut, om ett par år.

Leif Erlingsson
2007-05-04

UTSKRIFTSVÄNLIG VERSION            PDF "printout"            LÄS MER: Alliansfria rörelsen

Andra bloggar om: Pilger, John Pilger, latinamerika, War on Democracy, moraliskt uppvaknande, propaganda, demokrati, spin, bolivirianska revolutionen

Hugo Chavez tal i FN: Rise Up Against the Empire. Chavez vill bekämpa terrorismen och nämner ett antal grova terrorister som understöds och beskyddas av självaste USA. Chavez hymlar heller inte, "Djävulen var här i går, precis här", och han gör korstecknet. "Och det luktar fortfarande svavel." "I går, mina damer och herrar, från detta podium, talade presidenten för Förenta Staterna, den gentleman jag refererar till som djävulen, som om han ägde världen. Verkligen. Som ägaren av världen." Chavez sa att FN har reducerats till en diskussionsklubb: "FN systemet, fött efter andra världskriget, har kollapsat. Det är värdelöst. Javisst, det duger till att föra oss tillsammans en gång om året, träffas och formulera uttalanden och förbereda alla möjliga långa dokument, och lyssna på goda tal, som Abels i går, eller president Mullahs. Ja, det duger det till." Han talade om de alliansfria staterna som gått samman och stödet för att ombilda FN utanför USA, t.ex. i Venezuela. Som exempel på att USA inte längre fungerar som FN:s hem nämnde han att hans egen läkare och säkerhetsansvarige inte ens släppts av flygplanet! Själv skulle jag vilja tillägga att det finns många exempel på olagliga arresteringar av personer som mellanlandat i USA varför jag själv propagerar för att flygrutter måste ändras så man inte längre mellanlandar i USA utan hellre t.ex. på Kuba, då det är tryggare. (Alla översättningar av Leif Erlingsson.)

Tillägg: Det rapporteras att FN:s generalförsamling applåderade i fem (5) minuter efter detta tal... Det säger något om de uppdämda känslor det ger uttryck för. Känslor som inte normalt kommer till uttryck.

Till Chavez klarspråk ovan kan tilläggas att NATO-Experten Dr. rer. pol. J. B. Koeppl, som ett flertal gånger satt i möte med Zbigniew Brzezinski i Vita Huset, har sagt att "allt vi nu har är pseudo-demokratier", och att det som nu pågår är ett krig mot alla människor, med målet att införa global diktatur. I artikeln nämns hans bok "The Most Important Secrets in the World". Kortare citat på originalspråk från länken:

"All we have now are pseudo-democracies."

Koeppl recalls meeting U.S. Congressman Larry McDonald in Nuremburg in the early 80s. McDonald, who was then contemplating a run for the Presidency, was a severe critic of these elites. He was killed in the Russian shootdown of Korean Air flight 007 in 1985. Koeppl believes that it might have been an assassination. Over the years many writers have made these allegations about 007 and the fact that someone with Koeppl's credentials believes that an entire plane full of passengers would be destroyed to eliminate one man offers a chilling opinion of the value placed on human life by the powers that be.

In 1983, Koeppl warned, through Op-Ed pieces published in Newsweek and elsewhere, that Brzezinski and the CFR were part of an effort to impose a global dictatorship. His fall from grace was swift. "It was a criminal society that I was dealing with. It was not possible to publish anymore in the so-called respected publications. My 30 year career in politics ended.

"The people of the western world have been trained to be good consumers; to focus on money, sports cars, beauty, consumer goods. They have not been trained to look for character in people. Therefore what we need is education for politicians, a form of training that instills in them a higher sense of ethics than service to money. There is no training now for world leaders. This is a shame because of the responsibility that leaders hold to benefit all mankind rather than to blindly pursue destructive paths.

"We also need education for citizens to be more efficient in their democracies, in addition to education for politicians that will create a new network of elites based upon character and social intelligence."

Koeppl, who wrote his 1989 doctoral thesis on NATO management, also authored a 1989 book -- largely ignored because of its controversial revelations -- entitled "The Most Important Secrets in the World." He maintains a German language web site at www.antaris.com and he can be reached by email at jbk@antaris.com.

As to the present conflict Koeppl expressed the gravest concerns, "This is more than a war against terrorism. This is a war against the citizens of all countries. The current elites are creating so much fear that people don't know how to respond. But they must remember. This is a move to implement a world dictatorship within the next five years. There may not be another chance."

Dr. Koeppl är knappast ensam om att påtala att vi lever i låtsasdemokrati. I Le Monde diplomatiques september 2006 nummer läser vi "Democracy in the West may now be more formal than real" i artikeln "A world of conflict since 9/11 - The will to undemocratic power". Här observeras hur respekt för lagens bokstav ersätts med verkställande makt - makthavaren är lagen. Jag tror att den korrekta termen för detta styrelseskick är kungamakt, kungen bestämmer. (Sedan kan man kalla honom "president" eller "statsminister" om man tycker det är "kul", och byta ut frontmannen - den 'demokratiskt valde' - med lämpliga mellanrum, så att 'demokratin' upprätthålls.) Då bestämmer kungen vad som är OK och inte, och alla håller sig väl med honom för att slippa åka in/dingla i galgen.

I många 'demokratier' är även yttrandefriheten begränsad. Curt Maynard berättar i "The Anti-Fascism Wolf in Sheeps Clothing" hur det i några europeiska länder är olagligt att ifrågasätta den officiella sanningen kring förintelsen, ens i mindre detaljer, ens när ifrågasättandet refererar till bevisade fakta och den officiella versionen innehåller bevisade allvarliga fel. Det är så att säga 'religion'; en helig ko som inte ö.h.t. får ifrågasättas.

Emil André Røyrviks beskriver i sin artikel i Norska "Samtiden" angående 11 september 2001 konspirationen - det är ju per definition en konspiration oberoende vilka man sedan tror ligger bakom - hur även de officiella konspirationsteorierna (de skiftar och ändrar sig ibland, men kretsar kring vissa teman) kring 11 september 2001 konspirationen har gjorts till 'religion', som inte får ifrågasättas. Artikeln heter "Et globalt bedrag? 11. september i kritisk lys", av Emil André Røyrvik, i "Samtiden - tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål". Här påpekas hur G W Bush den 13 september 2001 fastslog att följande dag skulle vara en "National Day of Prayer and Remembrance for the Victims of the Terrorist Attacks", och att presidenten denna dag omgav sig med attributen en kardinal, en rabbi och en imam i en ceremoni i en katedral. Røyrvik citerar vad Bush sa i denna religiösa ceremoni och konstaterar att detta var en historisk händelse av stor symbolisk betydelse. Aldrig förr eller senare har en amerikansk president deklarerat krig från en katedral. Och självfallet ej heller i närvaro av en uppsättning heliga ledare. Røyrvik konstaterar, och refererar till Meyssan och Griffin, att genom denna symbolladdade heliga religiösa krigsritual så vigde den amerikanska administrationen sin version som den enda sanna. Ren och skär fundamentalism alltså. Religion som inte får ifrågasättas.

Om man nu knyter ihop att yttrandefriheten om en annan mycket otäck historisk händelse är beskuren, med att den amerikanska administrationens version har gjorts till dogm, så kan det mycket väl komma att bli olagligt att ifrågasätta denna. Hur det blir med det visar sig inom något år. Lyckas inte vi kritiker få tillräckligt stöd för vår kritik i våra samhällen, så kan det mycket väl bli "gå till fängelse utan att passera gå", för många av oss om några år. Motståndet finns dock, se t.ex. "Senior Military, Intelligence, and Government Critics of 9/11 Commission Report".

Eliten har få skrupler, när dess position hotas. Se bara hur som varnande exempel 74 religiösa oliktänkare i Texas behandlades: "The Waco Massacre" - FBI utförde en massaker. Och det onormala normaliseras. I "There is no responsible use of torture: A dangerous shift of norms", också Le Monde diplomatique, läser vi hur underhållningsindustrin normaliserar tortyr som OK. Även vissa religiösa propagandister normaliserar det tidigare otänkbara, se "Teokratisk högerfascism, utan återvändo?" (kopia) av undertecknad, där jag visar upp vidaresända propagandamail, etc. Denna psykiska sjukdomsprocess vi befinner oss i har ett namn, en diagnos. Vårt samhälle - och vi med det - lider av den psykiska åkomman "Politisk Ponerologi". Problemet är att inga "män i vita rockar" finns att se till att vi kommer under behandling, så att vi inte skadar andra. Det är också en del i denna sjukdom att förakta dem som ännu är friska eller iallafall friskare: "...utvecklar samhället ifråga ett förakt för kritik byggd på fakta och förnedrar envar som slår larm. Förakt visas även gentemot andra nationer som har behållt ett normalt rationellt tankesätt, liksom för deras åsikter...". Detta är ju vad som t.ex. möter den alliansfria rörelsen, Hugo Chavez, Harold Pinter efter sitt fantastiska nobeltal, o.s.v.. I själva verket är det värre än barndomens skolgårdsmobbing. På den sista länken nyss, som går till blogginlägget Om rektorn säger att det är OK, så omnämns även ett annat bra exempel på en skrupelfri elit: Brittiska terrorister och polismördare fritas av brittiska pansarfordon ur Irakiskt fängelse, med ytterligare förluster för poliser och fångvårdspersonal som följd.

Men finns någon större svensk kritik? I etermedia har regelbundet ungefär detsamma som Göring försvarade den 18 mars 1946 vid krigsförbrytarrättegången i Nürnberg försvarats. Det finns alltså en mycket stark tendens mot verkställande makt = kungamakt och mot att "kungen" är lagen, inklusive tortyr av besvärliga undersåtar och andra. Marginella grupper märker först av detta, som religiösa extremister och fattiga i New Orleans som inte fick hjälp med förnödenheter utan istället dödades när de själva försökte finna förnödenheter i övergivna affärer. Därefter kommer antagligen vi som är öppet kritiska. Vanliga människor kan ännu så länge sova gott och inte låtsas om vad som pågår.

Tillägg: I Sverige hölls den 28-30 augusti 2005 en för allmänheten stängd konferens om demokrati med den svenska regeringen. På denna konferens var såväl Eva Golinger - förf. av "The Chavez Code: Cracking U.S. Intervention in Venezuela " - som Carl Gershman, president för organisationen som sökte störta Venezuelas president - NED - med på programmet på en panel som kallades "Supporting regime change - democratic support or intervention". Men Carl Gershman från CIA-fronten "the National Endowment for Democracy" (NED) vägrade delta om Eva Golinger skulle vara med. Hon fick därför ett brev om att hon trots att hon var inbjuden nu inte längre fick plats i programmet. Enligt brevet var hon "demokratiskt tvivelaktig", då hon skulle ha uttalat sig nedlåtande om NED:s president, Carl Gershman. Se vidare "Regeringen deltar i konferens om demokrati där man efter påtryckningar tystat kritik" (http://life.lege.net/viewtopic.php?p=136#136) samt "Intervju med Eva Golinger" (http://life.lege.net/viewtopic.php?p=134#134).

Tendensen tycks gå mot ett auktoritärt samhälle där makten inte får ifrågasättas. Tillägg: Tortyr nu lagligt enligt USA.

Kommentar om motståndet: Det finns även bland "krigarkasten" ett i USA växande motstånd. Även där inses av allt fler att eliten inte vill dem eller någon annan väl. Jag gav ovan denna lista, klicka, på sådana personer. Se t.ex. "Senator Max Cleland -- Former member of the 9/11 Commission, resigned in December 2003." Han avgick ur kommissionen därför att den enligt honom inte var till för att finna sanningen: "One of these days we will have to get the full story because the 9-11 issue is so important to America. But this White House wants to cover it up." När en av de personer som utsetts att utreda vad som egentligen hände säger att detta inte varit syftet med utredningen, då är det närmast bevis på ett psykiskt sjukdomstillstånd, på vanföreställningar, att bortse från vikten i detta. Liksom skaparen av denna lista från vad man skulle kunna kalla medlemmar av "krigarkasten" så har även jag själv blivit tvungen att 180° ompröva mina forna fördomar, för att passa nyfunnen faktakunskap.

Kommentar om dialog med meningsmotståndare: Av egen erfarenhet vet jag hur svårt detta är, när "förakt [visas] för kritik byggd på fakta och [man] förnedrar envar som slår larm". Kan man diskutera med psykiskt ej helt normala personer? Svar: Inte "diskutera", som i ett rationellt tankeutbyte. Men man kan på olika sätt påverka. Det är härvid av absolut vikt och nödvändighet att man intränger i patientens föreställningsvärld, så att man kan söka ge respons som BÅDE känns positiv för patienten, OCH kan leda till att världen kanske inte behöver gå under. Det behövs MASSOR av psykologer, som läser på om denna sjukdom!!! ("Political Ponerology - The Scientific Study of Evil Adjusted for Political Purposes" by Andrew M. Lobaczewski.) Och de behöver övervinna sig själva för att inte stötas bort av att förlaget är esoteriskt. Det finns en orsak att inte så kallade "respektabla" förlag trycker sådana här sanningar. Och hur det kan vara på det sättet är så är inte så svårt att begripa, om man har läst hela min artikel ovan. Att gå från "respektabel" till motsatsen kräver endast att man påvisar att det "respektabla" i själva verket är ett brottsyndikat....

PS: Se UUAA Radio om hur våra kommande politiska ledare förbereds och läs mer om politik och latinamerika hos Petra i nätet.

Venezuelas president Hugo Chavez har i FN sagt att det är dags att fundera på att skapa en internationell stad med egen överhöghet för att representera världen: ``We believe it is time to think about the creation of an international city with its own sovereignty, with its own strength and morality to represent all nations of the world. Such international city has to balance five centuries of unbalance. The headquarters of the United Nations must be in the South.''

Hugo Chavez verkar vara en handlingskraftig ledare för framtiden, om han får leva och inte USA startar krig med honom (se Eva Golingers The Chavez Code: Cracking U.S. Intervention in Venezuela). Jag glädjer mig åt hans positiva framåtanda och framtidstro. Vi behöver världsledare som honom.

Och han har rätt, USA är en terroriststat och FN kan inte vara beroende av en sådan stat! Det är dags att göra något positivt istället för att bara deppa över hur illa det är ställt!

Se även "Hurricane Hugo at the U.N." av Mike Whitney, September 17, 2005, på http://uruknet.info/?p=15839 !