av Leif Erlingsson
2009-09-27 18:45
Detta är ej den färdiga haverirapporten över Folket i Bild/Kulturfronts haveri, utan blott några punkter att ha i åtanke när en sådan görs upp.
Bakgrund:
- Folket i Bild/Kulturfronts Stadga § 1
Föreningens namn är Folket i Bild/Kulturfront. Föreningens uppgift är att agera till försvar för yttrande- och tryckfrihet, främja en folkets kultur och stödja de antiimperialistiska krafterna. - Folket i Bild/Kulturfronts Stadga § 2 Utgivning
Föreningen ger ut tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Utgivningen av tidningen skall ske i enlighet med föreningens program.
Läge:
- I åratal har föreningens tidning hållit vissa av dess medlemmars artiklar och tankar stången, genom att förhala besked om publicering samtidigt som sådan nekas om materialet publicerats t.ex. på Internet medan det ännu är aktuellt.
- Som visat sig sedan al-Quds-demonstrationen 2009-09-20 (se t.ex. bloggningarna "Vänsterns rätta ansikte", 2009-09-20, "Har palestinierna samlats kring en tvåstatslösning?", 2009-09-20, "Leif Erlingsson har inget med FiB/K att göra", 2009-09-22, Lundgrens förkastelsedom, 2009-09-25) så marginaliserar föreningen nu offentligt samma tankar från sina egna medlemmar som föreningen aldrig tillåtit någon större del av medlemmarna att ta ställning till.
- Visserligen på sin privata blogg (arkivkopia här), men denna blogg är länkad som "bloggvän" till www.fib.se, så marginaliserar dessutom föreningens webbredaktör Knut Lindelöf de tidigare censurerade medlemmars artiklar och tankar såsom "kuferi" och "stålletänkande". Samt misstänkliggör dessa personer för att de till sist sökt nå ut genom andra vägar än de som visat sig stängda. (Självkritik tycks helt frånvarande!)
- Föreningens webbredaktör Knut Lindelöf uppmuntrar dessutom genom sin blogg (arkivkopia här) hatskriverier, lögner ("rasist") och hets mot enskilda namngivna individer, inklusive undertecknad.
Slutligen en personlig reflektion: Det tycks mig som dessa människor definierar sina begrepp som det passar dem själva, och inte är beredda att diskutera hur andra uppfattar saker och ting. Då stängs vägar för dialog, och det blir som det nu har blivit - de går till attack (efter al-Quds-demonstrationen), och vi som angrips försvarar naturligtvis varandra. Anfall är bästa försvar, etc.
Leif Erlingsson
2009-09-27 18:45