I de diskussioner jag deltagit i om varför saker förtigs i nyhetsrapporteringen har det talats om "de presstituerade", som vet vad som är rätt men håller käft, för att inte förlora jobbet. Men det har också talats om att sanningssägande journalister, fredskämpar o s v saknar stöd från det Svenska samhället. Att
vi förråder sanningssägarna. Och de tystnar.
En mäktig men i Sverige kraftigt underrapporterad USA-amerikansk idéströmmning - styrande större delen av den nuvarande politiken - är
Leo Strauss' sjuka filosofi oma) Evigt Bedrägeri av de dumma massorna,
b) Religion som nödvändigt Opium för de dumma massorna - men ledare står över all moral, är amoraliska, och
c) Evigt Krig för uppfyllande av "Manifest Destiny".
Det Nazisterna och Hitler och det 1000-åriga riket höll på med var på barnkammarstadiet, jämfört med detta. Jag rekommenderar varmt
Krigskrönikans olika artiklar om
den radikala USA-amerikanska högern - varning dock, det är ingen vacker syn, och jag menar verkligen detta bokstavligt! (Ni är varnade!)
Jag har gjort en fascinerande bekantskap, en bekantskap med många alias-namn såsom Anonymous, Energy, energy, free, olja, cost, Mr Life och sist Nu Heter. Detta efter att jag själv skrev kommentarer
på Olydig's Blogg.
Min nye bekantskap skrev
tidigare i eftermiddag detta mycket intressanta medie-/freds-analys/förslag:
Vad händer med media? Media känner sig lite hotade av bloggarna. Journalisterna startar egna bloggar för att hänga med! Vart det är på väg kan man undra. Här är en blogg som verkar hålla reda på vad som är på G: http://nuheter.blogspot.com/ ... Varför inte en FredsBloggPortal? Så att det går att hitta dem som försöker skapa fred på jorden. Få till ett samarbete, komplettera FN - Förenta Nationerna - med ett Förenta Individerna - FI - United Individuals - UI, så att vi sex miljarder jordinnevånare får lite fler representanter än nuvarande 192.
Intressanta idéer!
Kanske det ska gå att få lite fart på gamla trötta Sverige? I dag
kämpar vad jag förstår fredsrörelserna för sin existens. Jag har rentav lite existentialistiskt undrat för mig själv om människor faktiskt undermedvetet längtar efter krig, kanske för att närvaron av död ger mer livskänsla? Man tvekar om att stödja människors rätt att göra motstånd, som i Irak. Det är nästan som att de inte har rätt till det - som att man tagit ställning
för angriparen, mot den angripne.
Andra bloggar om: fredsrörelsen, media